Artikkelside

Nynorskordboka

trumf

substantiv hankjønn
Bøyningstabell for dette substantivet
eintalfleirtal
ubunden formbunden formubunden formbunden form
ein trumftrumfentrumfartrumfane

Opphav

gjennom tysk, frå fransk; same opphav som triumf

Tyding og bruk

  1. i kortspel: kortfarge som stikk (2 kort av andre fargar
    Døme
    • ruter er trumf
  2. Døme
    • bruke ein trumf for å ta stikket
  3. i overført tyding: argument, middel eller liknande som gjer at ein vinn
    Døme
    • ha ein trumf i bakhanda;
    • forhandlingsleiaren har spela ut alle trumfane sine