Nynorskordboka
partikularisme
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein partikularisme | partikularismen | partikularismar | partikularismane |
Opphav
frå fransk; jamfør partikulærTyding og bruk
det å hevde eigne interesser på kostnad av omsyn til fellesskapen;
Døme
- vi ottast at vi går inn i ei tid med partikularisme