Avansert søk

4 treff

Nynorskordboka 4 oppslagsord

barokk 1

substantiv hankjønn

Uttale

baråkˊk

Opphav

substantivering av barokk (2

Tyding og bruk

stilart utvikla i renessansen og avløyst av rokokkoen, vanleg i Europa på 1600- og først på 1700-talet;
jamfør barokkstil

kastratsongar

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

om eldre forhold: mannleg songar som vart kastert før han kom i stemmeskiftet og dermed heldt på den høge gutestemma
Døme
  • i barokken dominerte kastratsongarane operascena

rokokko

substantiv hankjønn

Opphav

frå fransk av rocaille ‘dekorasjon av muslingar, korallar, stein o l’, av roc ‘bergstykke’

Tyding og bruk

  1. stilart med snirklet og usymmetrisk ornamentikk som utvikla seg frå barokken
  2. i litteratur, målarkunst og musikk kring 1725–1770: smaksretning med sans for forfina, lette og grasiøse livsformer og uttrykksmiddel

sinfonia

substantiv hankjønn

Opphav

italiensk; same opphav som symfoni

Tyding og bruk

i musikk: instrumentalstykke i éin sats, særleg frå renessansen og barokken