Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 49 oppslagsord

reflektoromn

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

elektrisk omn med infraraud stråling

radioaktivitet

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

radioaktiv stråling

radioaktiv

adjektiv

Tyding og bruk

om (grunn)stoff: som sender ut partiklar og elektromagnetisk stråling og samstundes endrar atombygnaden sin, oftast slik at det blir laga om til eit anna grunnstoff
Døme
  • radioaktive stoff;
  • radioaktiv stråling;
  • radioaktivt nedfall

nøytronbombe

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

kjernefysisk bombe med særs kraftig og kortvarig stråling;
jamfør atombombe

foton

substantiv inkjekjønn

Opphav

av gresk phos, genitiv photos, ‘lys’

Tyding og bruk

minste eining som alt lys og anna elektromagnetisk stråling består av;

fotocelle, fotoselle

substantiv hokjønn

Opphav

jamfør celle

Tyding og bruk

komponent som gjev elektrisk straum når den blir påverka av lys eller stråling

detektor

substantiv hankjønn

Uttale

detekˊtor, i fleirtal detektoˊrar; detekˊtorar

Opphav

av engelsk detect; jamfør detektiv

Tyding og bruk

  1. instrument som påviser og måler ein fysisk storleik, til dømes radioaktiv stråling eller elementærpartiklar
  2. i radio og fjernsyn: likerettar som formar om eit signal til opphavleg lyd eller bilete

bestråle

bestråla

verb

Uttale

bestråˊle

Opphav

av stråle (2

Tyding og bruk

la strålar (1 falle på;
utsetje for stråling
Døme
  • bestråle noko med røntgen;
  • bli bestrålt av sollys

alfapartikkel

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

partikkel (det same som kjernen i heliumatomet) som blir laga i radioaktive prosessar, i kosmisk stråling og i kunstige kjernereaksjonar