Avansert søk

7 treff

Nynorskordboka 7 oppslagsord

bruksting

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

bjørn

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt bjǫrn

Tyding og bruk

  1. stort, lode rovdyr i bjørnefamilien med kraftige lemer, kort hale og små øyre;
    Ursus arctos
    Døme
    • bjørnen går i hi om hausten
  2. (stor og) sterk kar;
    Døme
    • ein bjørn av ein kar
  3. (del av) bruksting som til dømes bendekrok til kjetting og blindnagle i tømra hus

Faste uttrykk

  • ikkje selje skinnet før bjørnen er skoten
    ikkje rekne for visst noko ein ikkje har
  • sterk som ein bjørn
    svært sterk

sakristi

substantiv inkjekjønn

Opphav

frå mellomalderlatin; av latin sacer ‘heilag’

Tyding og bruk

rom i kyrkje der kyrkjelege bruksting blir gøymde, og der presten tek på seg dei liturgiske kleda

gjørtlar

substantiv hankjønn

Opphav

av tysk Gürtel ‘belte’

Tyding og bruk

handverkar som lagar mindre pryd- eller bruksting av metall

brom 2

substantiv inkjekjønn

Opphav

norrønt bróma ‘brot, stykke’

Tyding og bruk

metallskrap;
utslitne bruksting av anna emne
Døme
  • noko gammalt brom

antikvitet

substantiv hankjønn

Uttale

antikviteˊt

Opphav

av latin antiquus ‘gammal’

Tyding og bruk

kunst- eller bruksting frå gammal tid
Døme
  • samle på antikvitetar

brukskunst

substantiv hankjønn eller hokjønn

Tyding og bruk

  1. kunstnarleg formgjeving av bruksting
  2. bruksting med kunstnarleg formgjeving