last 2
substantiv hankjønn eller hokjønn
Opphav
norrønt lǫstr; jamfør islandsk lá ‘klandre’Tyding og bruk
- dårleg eller umoralsk vane;
Døme
- leggje av seg ei last;
- ha mange laster
Faste uttrykk
- stå last og brasthalde saman i medgang og motgang;
dele godt og vondt- han stod last og brast med medarbeidarane sine