Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 20 oppslagsord

svin

substantiv inkjekjønn

Opphav

norrønt svín; samanheng med su (3

Tyding og bruk

  1. kvar av fleire rasar, arter, slekter eller underfamiliar av svinefamilien
    Døme
    • villsvin;
    • vortesvin;
    • tamsvin
  2. Døme
    • drive oppdrett av svin;
    • det høyrer svinet til at det skal rote;
    • kaste perler for svinsjå perle (1, 3);
    • ha svin på skogenha misgjerningar å løyne
  3. grisete og omsynslaus skapning, særleg menneske
    Døme
    • han slo meg, det svinet;
    • vere eit svin til å ta seg betalt;
    • full som eit svin;
    • det svinet av ei ku er i åkeren att
  4. nedste del av ei teine (3) over kvernsteinane

svine

svina

verb

Opphav

av svin

Faste uttrykk

  • svine til
    grise til, søle ut, til

okse

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt oxi, uxi

Tyding og bruk

  1. hanndyr av storfe;
    Døme
    • dei har tre kyr og ein okse
  2. Døme
    • ete okse og svin
  3. hanndyr av elg eller rein
  4. hanndyr av kval
  5. dyr av oksefamilien
  6. hinder i sprangriding
    Døme
    • få hesten til å hoppe over ein okse

Faste uttrykk

  • sterk som ein okse
    svært sterk

svineavl

substantiv hankjønn

svineal

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

det å ale opp svin (2);
jamfør avl (1, 1)
Døme
  • dei driv med kyllingoppdrett og svineavl

marsvin

substantiv inkjekjønn

Opphav

etter tysk , opphavleg ‘lite oversjøisk svin’; førsteleddet mar-, same opphav som latin mare ‘hav’

Tyding og bruk

liten søramerikansk gnagar som har korte bein og manglar hale;
Cavia porcellus
Døme
  • ha eit marsvin som kjæledyr

nakkekotelett

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

stykke kjøt frå nakke skore i skiver, ofte frå svin
Døme
  • steikje nakkekotelettar

hyene

substantiv hankjønn

Opphav

frå gresk , av hys ‘svin’

Tyding og bruk

  1. i fleirtal: pattedyrfamilie i ordenen rovdyr som lever i Afrika og Vest- og Sør-Asia;
    Hyaenidae
  2. hundeliknande rovdyr i familien hyenar med kraftige kjevar og skrå rygg

avlssvin

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

villsvin

substantiv inkjekjønn

Opphav

norrønt villisvín

Tyding og bruk

dyr av slekta ekte svin med lange støyttenner og stiv pels;
Sus scrofa
Døme
  • asiatisk villsvinmed kort hovud og sju spenar;
  • europeisk villsvinmed heller kort hovud og fem spenar

sysvorte

substantiv hokjønn

Opphav

truleg gammalengelsk sugesweard, ein viss songfugl, kanskje eigenleg ‘svart som eit (vill)svin’

Tyding og bruk