Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 9 oppslagsord

ryggrad

substantiv hokjønn

Opphav

etter tysk

Tyding og bruk

rad av toler som går frå nakken til halespissen på ryggradsdyr;
i overført tyding:
Døme
  • ryggrada i folkekulturendet viktigaste, kjernen

Faste uttrykk

  • utan ryggrad
    karakterveik, viljelaus
  • økonomisk ryggrad
    økonomisk evne

økonomisk ryggrad

Tyding og bruk

økonomisk evne;
Sjå: ryggrad

grad 2

substantiv hankjønn

Opphav

av tysk Grat ‘bergrygg, ryggrad’

Tyding og bruk

  1. skarp kant på eit arbeidsstykke (til dømes etter sliping eller støyping)
  2. skrått innskoren kant på trestykke som skal fellast saman

virvelsøyle

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

tverrbein

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

  1. bein på tvers (til dømes på ryggrad)
  2. fotsjukdom hos hest;

spinal

adjektiv

Opphav

av latin spina ‘tagg, ryggrad’

Tyding og bruk

som gjeld ryggrada, ryggmergen

ryggsøyle

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

ryggbein

substantiv inkjekjønn

Opphav

av rygg

Tyding og bruk

rakitt

substantiv hankjønn

Opphav

av gresk rakhis ‘ryggrad’

Tyding og bruk

mangelsjukdom i knoklane;
engelsk sjuke