Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 4 oppslagsord

gondol

substantiv hankjønn

Opphav

frå italiensk; av eldre italiensk gondolar ‘gynge’

Tyding og bruk

  1. lang, smal (venetiansk) robåt
  2. rom eller korg under ballong eller luftskip (for mannskap eller liknande);
    innretning til å frakte noko(n) med taubane;
    hengande stol i vertikal karusell
  3. stativ eller hyller til å stille ut eller ha varer på

luftballong

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

luftfartøy som består av ein gassfylt ballong og underhengande gondol (2)

gondolbane

substantiv hankjønn eller hokjønn

Opphav

etter tysk Gondelbahn

Tyding og bruk

taubane med gondol (2)
Døme
  • framlegg om å byggje gondolbane eller skiheis opp langs fjellsida

gondolførar

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

person som fører ein gondol (1)