Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 3 oppslagsord

forvitring

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

  1. det å forvitre (1);
    smuldring, erosjon (1)
    Døme
    • forvitringa har spissa fjella
  2. Døme
    • ei forvitring av velferdssamfunnet;
    • forvitringa av passasjergrunnlaget

ur 1, urd

substantiv hokjønn

Opphav

norrønt urð

Tyding og bruk

(skrått) lende dekt med (store) steinar (frå isbrear eller seinare forvitring og ras)
Døme
  • steinur;
  • hamne i ura

erosjon

substantiv hankjønn

Opphav

frå fransk; av erodere

Tyding og bruk

  1. prosess der vatn, is, vind eller liknande tærer på eller bryt ned jordoverflata og fører med seg det avslitne materialet;
    jamfør forvitring
    Døme
    • plante tre for å motverke erosjon;
    • området er sterkt utsett for erosjon
  2. gradvis sliting eller nedbryting av tann, vev eller liknande ved kjemisk eller fysisk påverknad
    Døme
    • dental erosjon
  3. gradvis sliting eller nedbryting av metall ved mekanisk påverknad av strøymande væsker eller gassar, forureining eller liknande