Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 5 oppslagsord

blåne 2

blåna

verb

Opphav

norrønt blána

Tyding og bruk

bli blå;
syne seg blå
Døme
  • fjell og åsar som blånar;
  • kvelden blåna;
  • det blånar i austlagar seg til uvêr

blåne 1

substantiv hankjønn

Opphav

substantivering av blåne (2

Tyding og bruk

  1. høgdedrag som ligg så langt borte at det ser blått ut mot fjell enda lenger borte eller mot synsranda
    Døme
    • bortanfor alle blånar
  2. blåleg farge

blåning

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

  1. Døme
    • rå materialar med stor risiko for blåning
  2. blå luft
  3. Døme
    • fjelltoppar som stikk opp i blåninga

blånad

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

det å blåne (2;

blå 1

substantiv inkjekjønn

Opphav

av blå (2

Tyding og bruk

Døme
  • fare frå blå til blå