Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 224 oppslagsord

manifest 2

adjektiv

Opphav

frå latin , av manus ‘hand’ og fendere ‘slå’

Tyding og bruk

som går klart fram, openberr, tydeleg
Døme
  • manifeste nevrotiske trekk

leiast 1

verb

Opphav

av leie (3

Tyding og bruk

leie kvarandre, gå hand i hand
Døme
  • barna gjekk og leiddest

loke 2, lóke

substantiv hankjønn

Opphav

jamfør luke (1 og lóve (1

Tyding og bruk

(stor, kraftig) hand, neve;
Døme
  • det er noko til lokar på han

handtere

handtera

verb

Opphav

gjennom lågtysk hanteren ‘vitje ofte, drive handel’, frå fransk hanter ‘ha omgang med, vitje, utføre’; i nordisk omlaging og tydingsendring etter hand

Tyding og bruk

  1. bruke eller behandle ein reiskap, eit hjelpemiddel, eit materiale eller liknande
    Døme
    • handtere både øks og sag
  2. ta seg av;
    ta hand om
    Døme
    • verksemder som handterer farleg avfall
  3. gå fram i ei sak eller liknande;
    meistre
    Døme
    • dei handterte situasjonen bra;
    • det vart diskusjon om korleis dei skulle handtere saka

labb 2

substantiv hankjønn

Opphav

samanheng med lóve (1

Tyding og bruk

  1. fot på klodyr
    Døme
    • ulven låg med hovudet på labbane;
    • hunden kjem med labben
  2. fot eller hand på menneske
  3. tjukk sokk (1) (til å ha utanpå tynnare sokk eller strømpe)
  4. noko som liknar ein labb (2, 1), til dømes nedste enden på ein harvtind eller såmaskin

Faste uttrykk

  • gje labb
    særleg om hund: halde fram eine framlabben
    • hunden gav labb;
    • Passopp, gje labb!
  • kontant på labben
    med pengesetlar frå hand til hand
  • suge på labben
    ha trong økonomi, måtte spare
  • vere rask på labben
    reagere hurtig
  • vere tung på labben
    gjere noko på ein tungvinn eller klønete måte

kirurg

substantiv hankjønn

Opphav

frå gresk, opphavleg ‘som arbeider med handa’, av kheir ‘hand’ og ergon ‘arbeid’; jamfør kirurgi

Tyding og bruk

spesiallege i kirurgi

kirurgi

substantiv hankjønn

Opphav

frå gresk , av kheir ‘hand’ og ergon ‘arbeid’

Tyding og bruk

del av legevitskapen som driv med operasjonar og sårbehandling

klappe

klappa

verb

Opphav

norrønt klappa, i tydinga ‘stryke varsamt’ frå engelsk; i tydinga ‘slag’ frå lågtysk

Tyding og bruk

  1. slå handflatene mot kvarandre fleire gonger;
    Døme
    • klappe i hendene;
    • publikum klappa og klappa
  2. slå flater mot kvarandre;
    slå saman
    Døme
    • klappe boka saman;
    • klappe snøen av skiene;
    • klapp igjen kjeften!
  3. jamne og banke til
    Døme
    • klappe til molda kring noko nyplanta
  4. slå lett;
    stryke mildt;
    Døme
    • klappe på skuldra;
    • klappe nokon på kinnet;
    • kan eg klappe hunden?
  5. om fartøy: leggje til
    Døme
    • båten klappa til kai
  6. om hjarte: slå uroleg

Faste uttrykk

  • klappa og klar
    fullt ferdig;
    heilt avgjord
    • alt er klappa og klart til festen
  • klappe saman
    bryte saman
    • da mannen døydde, klappa ho heilt saman
  • klappe til
    slå hardt (med flat hand)
    • eg vart så sint at eg klappa til han

klappe til

Tyding og bruk

slå hardt (med flat hand);
Sjå: klappe
Døme
  • eg vart så sint at eg klappa til han

klam

adjektiv

Opphav

frå lågtysk ‘trong’; samanheng med klemme (2

Tyding og bruk

fuktig (og kald);
Døme
  • eg er klam på hendene;
  • det var klamt og fuktig i rommet

Faste uttrykk

  • leggje ei klam hand over
    hindre eller hemme