Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 51 oppslagsord

endingsvokal

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

  1. vokal (1 i siste delen av eit ord

hjelpevokal

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

vokal som oppstår mellom to konsonantar slik at det blir ei ny staving;

halvrim

substantiv inkjekjønn

Opphav

jamfør rim (3

Tyding og bruk

  1. ufullkome rim med ulik vokal, men same konsonantending;
    jamfør skothending
    Døme
    • ‘regn – agn’ er døme på halvrim

halvemål

substantiv inkjekjønn

Opphav

jamfør mål (2

Tyding og bruk

i språkvitskap: dialekt der h ikkje blir uttalt i framlyd framfor vokal, men ofte blir sett inn der han historisk ikkje høyrer heime
Døme
  • setje inn ‘h’ der ‘an hikkje øyrer eime’

halvvokal

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

språklyd som blir uttalt som ein vokal, men som fungerer som ein konsonant i språksystemet
Døme
  • ‘j’ i ordet ‘ja’ er ein halvvokal

hardrock

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

høg, aggressiv rock med vrengd gitarlyd, drivande trommer og ofte skrikande vokal

geminat

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

dobbeltskrive språkteikn som skal uttrykkje lang konsonant eller lang vokal

folkesong

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

tradisjonsbunden song (2) eller vokal (2 stil;
jamfør folkemusikk
Døme
  • svensk folkesang

des-

prefiks

Opphav

gjennom fransk dés-; frå latin dis-

Tyding og bruk

form av de- brukt framfor vokal;

ant-

prefiks

Opphav

av gresk anti ‘mot’, nytta framfor vokal; jamfør anti-

Tyding og bruk

prefiks (1) som uttrykker det motsatte av etterleddet;
i ord som antagonisme og antarktisk