Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 23 oppslagsord

kasusform

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

ordform som merkjer ut kasus (1

kasusending

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

bøyingsending som viser kasus

kasusstudie

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

studie (2) eller undersøking av eit einskild tilfelle av ei sak eller prinsipp;
jamfør kasus (2

samisk 1

substantiv hankjønn eller inkjekjønn

Opphav

av samisk (2

Tyding og bruk

finsk-ugrisk (2 språkgruppe hovudsakleg brukt av samar i Nord-Skandinavia, Nord-Finland og til dels i Russland;
Døme
  • samisk har eitt kjønn og åtte kasus

tòle, tole 1

substantiv hokjønn

Opphav

kanskje av norrønt tala f ‘perle’, oblike kasus tǫlu

Tyding og bruk

kvart av dei stutte, ringforma beina i ryggrada;

akkusativ

substantiv hankjønn

Uttale

akusˊsativ

Opphav

av latin (casus) accusativus ‘klage(kasus)'; basert på ei feiltolking av gresk (ptosis) aitiatike ‘den påverka (kasusen)'

Tyding og bruk

kasus (1 som syner at eit nomen (1 er direkte objekt i ei setning eller er styrt av visse preposisjonar
Døme
  • i kasusspråk står objektet oftast i akkusativ;
  • den tyske preposisjonen ‘gegen’ styrer akkusativ

genitiv

substantiv hankjønn

Opphav

av latin (casus) genitivus; av genus

Tyding og bruk

kasus (1 for eit substantiv eller substantivisk uttrykk som uttrykkjer eigeforhold eller tilhøyrsle;
Døme
  • preposisjonen styrer genitiv

ergativ

substantiv hankjønn

Opphav

av gresk ergon

Tyding og bruk

i grammatikk: kasus (1 som viser kva som er subjektet til eit transitivt (2 verb

vokativ

substantiv hankjønn

Opphav

latin (casus) vocativus av vocare ‘kalle, rope på’

Tyding og bruk

i visse språk: kasus for person som ein vender seg til, til dømes latin domine ‘Å, herre’;
tiltalekasus

subjektskasus

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

i grammatikk: kasus for subjektet;