Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 176 oppslagsord

gardeigar

substantiv hankjønn

Opphav

av gard

Tyding og bruk

  1. person som eig ein gard (1)
    Døme
    • ein gardeigar med odelsrett;
    • bu- og driveplikt for gardeigarar
  2. person som eig ein bygard
    Døme
    • gardeigarane har plikt til å fjerne snø frå hustaka

gardbrukar

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

person som eig og driv gard (1);

gamlemåte

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

særleg i bunden form eintal: måte som noko har vorte gjort på tidlegare
Døme
  • drive gard på gamlemåten

gardvord

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt garðvǫrðr ‘gardvaktar’

Tyding og bruk

vette, ofte tenkt som attergangar av ein forfar, som held til på (og vernar) garden;
Døme
  • gardvorden vakta gard og grunn

futegard

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

om eldre forhold: gard der futen budde

forpaktarbustad

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

hus på gard der forpaktarar bur
Døme
  • ein liten forpaktarbustad

eplegard

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

  1. gard (1) der ein dyrkar eple
  2. hage med epletre;
    jamfør gard (2)

fruktgard

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

gard der ein dyrkar frukt;

drengeloft

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

om eldre forhold: rom eller bygning for tenestefolka på ein gard;

årviss

adjektiv

Tyding og bruk

  1. som skjer, kjem att, tek seg opp att kvart år
    Døme
    • han legg ut på den årvisse ferda si
  2. Døme
    • ein årviss gard