Avansert søk

24 treff

Bokmålsordboka 3 oppslagsord

Nynorskordboka 21 oppslagsord

jordomseglar, jordomsiglar

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

person som seglar eller har segla rundt jorda

jekt

substantiv hokjønn

Opphav

same opphav som jakt (1

Tyding og bruk

båt utan dekk som blir segla med råsegl (brukt til varetransport i eldre tid)

vind 1

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt vindr

Tyding og bruk

  1. luft som er i meir eller mindre sterk rørsle
    Døme
    • vinden blæs kaldt frå nord;
    • vinden står (på) frå vest;
    • ha vinden i ryggen, i sida;
    • leggje båten opp i vinden;
    • gå ute i all slags vind og vêr;
    • snar som ein vind;
    • mild, veik, flau vind;
    • hard, sterk vind;
    • ha vind i seglaòg: ha framgang;
    • snu kappa etter vindensjå kappe (2
  2. Døme
    • ta etter vindenhive etter pusten

Faste uttrykk

  • ein segls vind
    vind som fyller seglet, jamn vind
  • i vinden
    populær, omtykt
  • sjå kva veg vinden blæs
    òg: skjøne korleis noko utviklar seg
  • sleppe ein vind
    fise, fjerte
  • spreidd for alle vindar
    i alle retningar

slapp

adjektiv

Opphav

truleg med innverknad frå lågtysk slap ‘kraftlaus’; av sleppe (2

Tyding og bruk

  1. som ikkje er stram;
    Døme
    • segla hang slappe;
    • slappe taumar;
    • armane hang slapt ned;
    • ei slapp haldning
  2. Døme
    • kjenne seg slapp i kroppen;
    • eit slapt handtrykk
    • doven, likesæl
      • ein slapp fyr;
      • vere slapp på skulen
    • lite verknadsfull
      • slapt ettersyn
    • med liten etterspurnad, treg
      • slapp aksjemarknad

skværrigg

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

rigg på seglskip der segla er festa til rær som heng over kvarandre på mastene

sjevre

sjevra

verb

Opphav

engelsk shiver ‘skjelve, blafre’

Tyding og bruk

slå att og fram;
Døme
  • segla sjevra i vinden

rev 2

substantiv inkjekjønn

Opphav

norrønt rif

Tyding og bruk

strimmel i segl som kan bindast opp med tau (for å gjere seglflata mindre)
Døme
  • ta (inn) eit rev

Faste uttrykk

  • ta rev i segla
    òg: gå meir varsamt fram, moderere seg

pert 1

substantiv hankjønn

Opphav

lågtysk eigenleg ‘hest’

Tyding og bruk

tau under rå eller bom til å stå på når ein arbeider med segla

blaff 2

substantiv inkjekjønn

Opphav

av blaffe

Tyding og bruk

  1. stuttvarig opploging av eld
  2. stutt, veik vindgust
    Døme
    • eit lite blaff i segla
  3. stuttvarig betring eller endring
    Døme
    • eit blaff i konjunkturane;
    • at ho vann rennet, var vel berre eit blaff;
    • den store interessa er ikkje berre eit blaff

bidevindseglar, bidevindsiglar

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

fartøy som eignar seg til å segla bidevind