Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 8 oppslagsord

stamfar

substantiv hankjønn

Opphav

av stam- (2) og far (1

Tyding og bruk

  1. eldste kjende mann i ei slekt eller slektsgrein;
    ane av hankjønn, ættfar;
    ascendent av hankjønn

patriark

substantiv hankjønn

Opphav

av gresk patriarkhes ‘stamfar’, av patria ‘slekt’ og arkhein ‘herske’

Tyding og bruk

  1. stamfar, i Bibelen brukt om stamfedrene til jødefolket
    Døme
    • patriarkane Abraham, Isak og Jakob
  2. overhovud i den ortodokse kyrkja;
    ærestittel for katolsk biskop av høg rang
    Døme
    • patriarken av Konstantinopel;
    • patriarken i Moskva
  3. ærverdig og myndig gammal mann (som blir oppfatta som overhovud i familien eller slekta)

metusalem

substantiv hankjønn

Uttale

metuˊsalem

Opphav

etter namnet Metusalem, stamfar i urtida som ifølgje Bibelen vart 969 år gammal

Tyding og bruk

eldgammal person

klan

substantiv hankjønn

Opphav

gjennom engelsk , frå gælisk ‘avkom’; opphavleg av latin planta ‘avleggjar’

Tyding og bruk

  1. sosial gruppe som byggjer på at medlemene har felles stamfar eller stammor, og som ofte fungerer som ei sosial eller religiøs eining
    Døme
    • ein skotsk klan;
    • somaliske klanar
  2. (hemmeleg) gruppe med sterkt samhald;
    Døme
    • høyre til i klanen

jonar

substantiv hankjønn

Opphav

frå gresk , av Ion, etter mytologien stamfar til jonarane

Tyding og bruk

person som høyrer til ei av dei greske folkegruppene i antikken

ættfar

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

  1. mann som ei ætt nedstammar frå;

merovingar

substantiv hankjønn

Opphav

etter namnet til Merovech, konge over frankarane 451–458 og rekna som stamfar for ætta

Tyding og bruk

medlem av hovdingslekt som grunnla det frankiske riket

atavisme

substantiv hankjønn

Opphav

av latin atavus ‘stamfar’

Tyding og bruk

det at ein tidlegare eigenskap som ikkje let seg påvise i dei mellomliggjande ættledda, kjem att i eit seinare ættledd