Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 5 oppslagsord

manne

manna

verb

Opphav

norrønt manna ‘oppsede til ein dyktig mann’; av mann

Tyding og bruk

hyre, skaffe mannskap til
Døme
  • manne ein båt

Faste uttrykk

  • manne opp
    setje mot i
  • manne seg opp
    ta mot til seg, ta seg saman
    • han manna seg opp og sa eit klart nei

manna

substantiv hankjønn

Opphav

gjennom latin, gresk, arameisk; opphavleg av hebraisk man ‘gåve’

Tyding og bruk

  1. i bibelmål: føde som jødane ved eit under fekk i øydemarka
  2. søt plantesaft, særleg av mannaask

helgemess, helgemesse

substantiv hokjønn

Opphav

jamfør norrønt allraheilagra(manna)messa; jamfør -mess

Tyding og bruk

katolsk minnefest for alle martyrar og helgenar;

manne seg opp

Tyding og bruk

ta mot til seg, ta seg saman;
Sjå: manne
Døme
  • han manna seg opp og sa eit klart nei

allmannamøte, ålmannamøte

substantiv inkjekjønn

Opphav

av norrønt manna; genitiv fleirtal av mann

Tyding og bruk

møte der alle på ein skule, arbeidsplass eller liknande har rett til å møte;
Døme
  • arbeidarane vart kalla inn til allmannamøte