Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 8 oppslagsord

magister

substantiv hankjønn

Opphav

frå latin, av magis ‘meir’, samanheng med magnus ‘stor’; same opphav som meister

Tyding og bruk

person med magistergrad

mister

substantiv hankjønn

Opphav

frå engelsk; jamfør magister

Tyding og bruk

i engelskspråklege land: herr (2;
forkorta Mr.

master

substantiv hankjønn

Opphav

frå engelsk ‘herre’; same opphav som magister

Tyding og bruk

  1. Døme
    • ho har ein master i kjemi
  2. person som har mastergrad
    Døme
    • han er master i marknadsføring
  3. det som noko blir mangfalda etter, til dømes ei trykkside eller eit lydopptak
  4. engelsk tittel brukt for å vise høflegheit overfor unge herrar

meister

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt meistari, gjennom lågtysk og gammalfransk, frå latin; same opphav som magister

Tyding og bruk

  1. rettleiar eller lærar i noko
    Døme
    • den herre og meister som han var sett til å tene
  2. sjølvstendig handverkar med meisterbrev
    Døme
    • lærling, svein og meister
  3. person som er særs dyktig i noko;
    ein som er best i noko;
    Døme
    • øving gjer meister;
    • vere ein meister på piano;
    • ho er ein meister til å fortelje;
    • bli norsk meister på 800 m
  4. brukt som etterledd i samansetningar: person som leier eller har oppsyn med noko

Faste uttrykk

  • vere meister for
    vere opphavsmann til;
    greie
    • han var meister for den beste nynorske kortprosaen

mag.

forkorting

Uttale

magg

Tyding og bruk

forkorting for magister;

mag.art.

forkorting

Uttale

magg art

Opphav

forkorting for latin magister artium

Tyding og bruk

(tittel for) person med magistergrad i humanistiske eller samfunnsvitskaplege fag

magistrat

substantiv hankjønn

Opphav

frå latin ‘embete, embetsmann’, av magister

Tyding og bruk

til 1922: statleg styresmakt i byane

mag.scient.

forkorting

Uttale

magg sienˊt

Opphav

forkorting for latin magister scientiarum

Tyding og bruk

(tittel for) person med magistergrad i naturvitskaplege fag