Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 15 oppslagsord

brunbarka

adjektiv

Opphav

jamfør barke (2

Tyding og bruk

brunsteikt av sola
Døme
  • eit brunbarka fjes

innbarka

adjektiv

Tyding og bruk

forherda, hardhuda (2);
Døme
  • ein innbarka ungkar

barke saman

Tyding og bruk

gå i kamp;
Sjå: barke
Døme
  • laga barka saman på bana

barke i hop

Tyding og bruk

ryke i slagsmål;
Sjå: barke

hardbarka

adjektiv

Opphav

opphavleg perfektum partisipp av barke (2

Tyding og bruk

  1. om person: forherda, tøff, hardhuda (2)
    Døme
    • ein hardbarka kar;
    • hardbarka kriminelle
  2. svært interessert i eller dedikert til ei sak;
    som ikkje vik frå
    Døme
    • ein hardbarka fan av serien;
    • hardbarka skeptikarar

garve

garva

verb

Opphav

frå lågtysk ‘gjere’; same opphav som gjære (1

Tyding og bruk

lage lêr (av huder);
Døme
  • garve skinn

forbarka

adjektiv

Opphav

jamfør barke (2

Tyding og bruk

berkje, berke 2

berkja, berka

verb

Opphav

norrønt birkja; av bork (1

Tyding og bruk

Døme
  • berkje tømmer

barkelog

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

log til å barke (2, 2) i

barkeknut, barkeknute

substantiv hankjønn

Opphav

av barke (1

Tyding og bruk