Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 2 oppslagsord

outrert, utrert

adjektiv

Uttale

utreˊrt

Opphav

gjennom fransk, frå mellomalderlatin ultrare ‘krenkje’; jamfør ultra-

Tyding og bruk

Døme
  • ha outrerte meiningar;
  • kle seg outrert

ultramarin 1

substantiv hankjønn eller inkjekjønn

Opphav

av ultra- og marin eigenleg ‘frå andre sida av havet’, av di stoffet kom frå Asia

Tyding og bruk

sterkt blått fargestoff