Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 3 oppslagsord

timje

timja

verb
kløyvd infinitiv: -a

Opphav

kanskje opphavleg ‘føye saman’, samanheng med tømmer

Tyding og bruk

sjå, ane langt borte, skimte
Døme
  • vi kom så langt ut at vi timde ikkje landet

timd

substantiv hokjønn

Opphav

av timje

Tyding og bruk

Døme
  • få, ha timda avkunne sjå;
  • ei timd av gult i det kvite;
  • ho har ei timd av farsfolket

tim

substantiv hankjønn

Opphav

av timje

Tyding og bruk