Avansert søk

21 treff

Nynorskordboka 21 oppslagsord

samfunnsklasse

substantiv hankjønn eller hokjønn

Tyding og bruk

gruppe i eit samfunn, avgrensa etter økonomisk og sosial status;

proletariat

substantiv inkjekjønn

Opphav

frå fransk

Tyding og bruk

samfunnsklasse av personar som lever av å selje arbeidskrafta si;

Faste uttrykk

  • proletariatets diktatur
    i marxismen: absolutt maktutøving frå proletariatet si side under utviklinga mot eit klasselaust, statslaust samfunn

underklasse

substantiv hankjønn eller hokjønn

Tyding og bruk

  1. samfunnsklasse som er dårlegast stilt sosialt og økonomisk;
    til skilnad frå overklasse
    Døme
    • ein økonomisk underklasse
  2. i biologi: gruppe av nærskylde ordenar under nivået klasse (1, 2)

adelskap 2

substantiv inkjekjønn

Opphav

jamfør -skap (3

Tyding og bruk

om eldre eller utanlandske forhold: (medlemer av) øvste samfunnsklasse, (oftast) med lovfesta og arvelege førerettar;

fjerdestand

substantiv hankjønn eller inkjekjønn

Opphav

jamfør stand (3

Tyding og bruk

i Frankrike på 1800-talet: samfunnsklasse av eigedomslause arbeidarar;
jamfør tredjestand

borgarklasse

substantiv hankjønn eller hokjønn

Tyding og bruk

  1. i bunden form eintal: mellomklassa;
    til skilnad frå arbeidarklasse
  2. i eldre tid: samfunnsklasse som særleg femnde om (velståande) byfolk som dreiv eit sjølvstendig yrke

bondestand

substantiv hankjønn eller inkjekjønn

Opphav

av stand (3

Tyding og bruk

bøndene som samfunnsklasse;

bondeklasse

substantiv hankjønn eller hokjønn

Tyding og bruk

bøndene som samfunnsklasse

overklasse

substantiv hankjønn eller hokjønn

Tyding og bruk

samfunnsklasse som har føringa i det sosiale og økonomiske livet;

deklassere

deklassera

verb

Uttale

deklaseˊre

Opphav

av fransk de- og classe ‘klasse’; jamfør de-

Tyding og bruk

setje ned i lågare samfunnsklasse eller stand (1, 5);
Døme
  • kjenne seg deklassert etter konkursen