Avansert søk

4 treff

Nynorskordboka 4 oppslagsord

resonans

substantiv hankjønn

Uttale

resonanˊs eller  resonanˊgs

Opphav

frå latin, av resonare ‘gje atterlyd’

Tyding og bruk

  1. forsterking av lyd ved at omgjevnadene kring lydkjelda kling med
  2. i overført tyding: forståing, medhald;
    tilslutning
    Døme
    • framlegget fann ingen resonans

resonere

resonera

verb

Opphav

av latin resonare

Tyding og bruk

resonanskasse

substantiv hankjønn eller hokjønn

Tyding og bruk

del av strengeinstrument som er kasseforma og tener til å gje resonans (1)

resonansrom

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

holrom som gjev resonans (1)
Døme
  • nytte resonansrommet i munnhola når ein blæs på munnharpe