Avansert søk

3 treff

Nynorskordboka 3 oppslagsord

renessanse

substantiv hankjønn

Uttale

renesanˊse eller  renesanˊgse

Opphav

frå fransk; av latin renasci ‘bli fødd på nytt’

Tyding og bruk

  1. periode i europeisk historie, ca. 1400–1600, med ny interesse for kulturen, filosofien og kunsten i antikken
  2. stilart i europeisk arkitektur og møbelkunst, mest levande i tida 1420–1550;
  3. i overført tyding: ny oppbløming
    Døme
    • sykkelen har fått ein renessanse

spinett

substantiv inkjekjønn

Opphav

frå italiensk, anten av spina ‘tagg’ eller etter namnet til oppfinnaren G. Spinetti (om lag 1500)

Tyding og bruk

klaverinstrument frå renessanse- og barokktida med små spissar som slår på strengene;
liten cembalo

renessansestil

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

stilart i europeisk arkitektur og møbelkunst, mest levande i tida 1420–1550;