Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 9 oppslagsord

holk 1

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt holkr; av hol (3

Tyding og bruk

  1. ring eller hylster på enden av eit skaft
  2. lagga kjerald

holk 2

substantiv hankjønn

Opphav

frå lågtysk

Tyding og bruk

  1. utrangert skip som til dømes ligg i opplag
  2. skrøpeleg gammalt fartøy
    Døme
    • ein rusten holk

holke 1

holka

verb

Opphav

norrønt holka

Tyding og bruk

setje holk (1, 1) på (til dømes eit skaft)

holke 2

holka

verb

Opphav

lydord

Tyding og bruk

drikke i mengd, kvelve i seg
Døme
  • holke og drikke;
  • holke i seg

hylke

substantiv inkjekjønn

bryneholk

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

liten holk (1, 2) til å ha vatn og bryne (1 i

søkkeferdig, søkkjeferdig

adjektiv

Tyding og bruk

som er nær ved å søkke
Døme
  • båten var ein gammal søkkeferdig holk

strump

substantiv hankjønn

Opphav

samanheng med lågtysk strump ‘strømpe’

Tyding og bruk

smalt trekjerald (med lok);
vasskjerald til å ha bryne i;

strokk

substantiv hankjønn

Opphav

jamfør islandsk strokkr ‘sylinderforma kar’, samanheng med strunk (1; opphavleg ‘uthola trestamme’

Tyding og bruk

  1. trekjerald med lok;
  2. stiv og keiveleg person