Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 19 oppslagsord

funksjonær

substantiv hankjønn

Opphav

frå fransk

Tyding og bruk

person som er tilsett i (helst noko underordna) stilling i offentleg eller privat verksemd og oftast gjer ikkje-manuelt arbeid;
tenestemann (som ikkje er embetsmann)
Døme
  • postfunksjonær;
  • arbeidarar og funksjonærar

betjent

substantiv hankjønn

Uttale

betjeˊnt

Opphav

av bokmål betjene; jamfør betene

Tyding og bruk

underordna funksjonær (1)
Døme
  • betjent i teneste;
  • betjent i politiet

kontorfunksjonær

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

funksjonær (1) på kontor

kabinettssekretær

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

  1. funksjonær med ansvar for korrespondansen til dei kongelege ved eit hoff
  2. administrativ leiar for eit kabinett (5)

funksjonærbustad

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

om eldre forhold: bustad for funksjonær (2) i ei verksemd, særleg i industrien
Døme
  • pusse opp ein gammal funksjonærbustad

verneombod

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

funksjonær eller liknande som har ansvaret for vernearbeidet

underordna

adjektiv

Opphav

perfektum partisipp av underordne

Tyding og bruk

  1. som har eller gjeld ei lågare stilling (utan særleg avgjerdsmakt)
    Døme
    • ein underordna funksjonær;
    • (dei) overordna og (dei) underordna i firmaet;
    • ei underordna stilling
  2. som rangerer eller sorterer under (noko anna);
    Døme
    • vere underordna lova;
    • gruppa er underordna ein større samskipnad
  3. i språkvitskap: som er eit avhengig ledd i ein større heilskap
    Døme
    • undersetningar er underordna setningar
  4. mindre viktig
    Døme
    • eit underordna spørsmål;
    • vere av underordna verdi

tenestemann, tenestmann

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

offentleg funksjonær som ikkje er embetsmann

statsfunksjonær

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

funksjonær tilsett i staten

skatteoppkrevjar

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

funksjonær hos skattefuten