Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 9 oppslagsord

faste 2

fasta

verb

Opphav

norrønt fasta; av fast , opphavleg ‘halde fast ved religiøse føresegner’

Tyding og bruk

ikkje ete eller drikke (over ei viss tid)
Døme
  • han fasta medan han venta på operasjon

faste 1

substantiv hokjønn

Opphav

norrønt fasta

Tyding og bruk

  1. mellombels avhald frå mat og drikke eller frå visse fødemiddel i samband med religiøse ritual eller av medisinske årsaker
    Døme
    • halde faste;
    • bøn og faste

midtfastesøndag, midtfastesundag

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

fjerde søndag i fasta (1

midtfaste

substantiv hokjønn

Opphav

av mid- og faste (1

Tyding og bruk

dag eller tid midt i fasta (1

id al-fitr

substantiv hankjønn

Opphav

frå arabisk

Tyding og bruk

i islam: høgtid (1) da ein bryt fasta etter ramadan

karneval

substantiv inkjekjønn

Opphav

av italiensk carnevale, omlaga av gammalitaliensk carnelevare ‘det å ta bort kjøtet (i fastetida)'

Tyding og bruk

  1. i katolske land: fest siste veka før fasta (1

skjærtorsdag, skirtorsdag

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt skíriþórsdagr av skíra ‘reinse’, fordi ein på denne dagen enda fasta med eit bad

Tyding og bruk

siste torsdag før påskedagen

feitetysdag

substantiv hankjønn

Opphav

jamfør fransk mardi gras

Tyding og bruk

tysdag i fastelavn, siste dagen før fasta

fastelavn

substantiv hankjønn

Uttale

fastelaˊven

Opphav

frå lågtysk ‘kvelden før fasta’

Tyding og bruk

siste tre dagar før langfasta