konvent
substantiv inkjekjønn
Opphav
norrønt konvent(a); frå latin conventus ‘samankomst’Tyding og bruk
- samling av alle røysteføre munkar eller nonner i eit kloster;samlingsstad i eit kloster
- uoffisiell fagleg presteforeining
- i bunden form eintal: den franske nasjonalforsamlinga 1792–95