Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 97 oppslagsord

respirator

substantiv hankjønn

Uttale

respiraˊtor, i fleirtal respiraˊtorar; respiratoˊrar

Opphav

jamfør respirasjon

Tyding og bruk

i medisin: apparat til kunstig anding;

prosektor

substantiv hankjønn

Uttale

prosekˊtor, i fleirtal prosekˊtorar; prosektoˊrar

Opphav

av mellomalderlatin prosecare ‘skjere opp’

Tyding og bruk

universitets- eller høgskulelærar som underviser i anatomi eller patologi

protektor

substantiv hankjønn

Uttale

protekˊtor, i fleirtal protekˊtorar; protektoˊrar

Tyding og bruk

  1. vernar, verjar, velgjerar
  2. om eldre forhold: riksforstandar

prorektor

substantiv hankjønn

Uttale

prorekˊtor, i fleirtal prorekˊtorar; prorektoˊrar

Opphav

av pro-

Tyding og bruk

vararektor ved universitet

promotor

substantiv hankjønn

Uttale

promoˊtor, i fleirtal promoˊtorar; promotoˊrar

Opphav

frå mellomalderlatin; samanheng med promovere

Tyding og bruk

  1. person som står for doktorpromosjon
  2. person som organiserer ei profesjonell idrettstevling, særleg boksekamp

prokurator

substantiv hankjønn

Uttale

prokuraˊtor, i fleirtal prokuraˊtorar eller prokuratoˊrar

Tyding og bruk

  1. tidlegare, ofte nedsetjande: sakførar
  2. nedsetjande: person som bruker knep;
    ordkløyvar, luring

kurator

substantiv hankjønn

Uttale

kuraˊtor, i fleirtal kuraˊtorar; kuratoˊrar

Tyding og bruk

  1. kunstkunnig person som vel ut kunst til kunstutstilling eller kunstsamling;
    jamfør kuratere
  2. person som tek vare på interessene til ein annan person;
    verje (1, 1). formynder;

lubrikator

substantiv hankjønn

Uttale

lubrikaˊtor, i fleirtal lubrikaˊtorar eller lubrikatoˊrar

Opphav

av latin lubricus ‘glatt, glidande’

Tyding og bruk

automatisk smørjeapparat i ein motor eller maskin

mentor

substantiv hankjønn

Uttale

menˊtor, i fleirtal menˊtorar eller mentoˊrar

Opphav

etter gresk Mentor, namnet til Odyssevs’ ven, som var rådgjevar for sonen hans

Tyding og bruk

(eldre og) erfaren person som underviser, rettleier og gjev råd;

pastor

substantiv hankjønn

Uttale

pasˊtor, i fleirtal pasˊtorar; pastoˊrar

Opphav

frå latin ‘hyrding’

Tyding og bruk

tittel for prest, særleg i protestantiske kyrkjer