Avansert søk

13 treff

Nynorskordboka 13 oppslagsord

kaledonisk, kaledonsk

adjektiv

Tyding og bruk

som gjeld Caledonia og kaledoniarar

Faste uttrykk

  • den kaledoniske fjellkjeda
    fjellrygger som går frå Dei britiske øyane, over Skandinavia og Svalbard til Grønland

is

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt íss

Tyding og bruk

  1. frose vatn, frosen væske
    Døme
    • vatnet fraus til is;
    • mesteparten av Grønland er dekt med is;
    • hendene hennar var kalde som is
  2. Døme
    • wiskey med is
  3. islag på sjø, innsjø eller elv
    Døme
    • isen på fjorden måtte brytast opp med isbrytar;
    • gå gjennom isen
  4. Døme
    • ha is til dessert;
    • is er godt når det er varmt

Faste uttrykk

  • bryte isen
    vinne over motsetning, misstemning eller liknande
  • leggje noko på is
    leggje til sides, utsetje handsaminga, dryge med å ta avgjerd
  • på tynn is
    på usikker grunn;
    i ein situasjon ein ikkje har kontroll på
    • eg trur det, men her er eg på tynn is
  • skyte is
    om frosne ting, til dømes matvarer: få iskappe rundt seg når dei kjem i varmare luft eller vatn

skræling

substantiv hankjønn

Opphav

jamfør norrønt skræling(j)ar, namn som nordbuane sette på urfolka på Grønland og i Vinland

Tyding og bruk

veik og kraftlaus person;

den kaledoniske fjellkjeda

Tyding og bruk

fjellrygger som går frå Dei britiske øyane, over Skandinavia og Svalbard til Grønland;

grønlandsmåse

substantiv hankjønn

grønlandsmåke

substantiv hankjønn eller hokjønn

Tyding og bruk

liten, lys måse som hekkar på Grønland og i det nordaustlege Canada;
Larus glaucoides

grønlandsfarar

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

person som reiser til Grønland (på ekspedisjon)
Døme
  • grønlandsfararen Fridtjof Nansen

grønlendar, grønlending

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

person frå Grønland

grønlandsk 1

substantiv hankjønn eller inkjekjønn

Tyding og bruk

språk som høyrer til den austlege greina av eskimoisk (1 og er offisielt språk på Grønland

grønlandsk 2

adjektiv

Tyding og bruk

som gjeld Grønland og grønlendarar

oppdage

oppdaga

verb
kløyvd infinitiv: -a

Opphav

frå lågtysk

Tyding og bruk

  1. (vere den første til å) bli klar over at eit naturfenomen eller ein stad finst
    Døme
    • Armauer Hansen oppdaga leprabasillen;
    • Eirik Raude oppdaga Grønland
  2. få auge på;
    bli var
    Døme
    • oppdage ein tjuv
  3. (vere den første til å) leggje merke til noko makelaust, til dømes eit talent eller ein stad med særlege kvalitetar
    Døme
    • bandet vart oppdaga av eit britisk plateselskap;
    • turistane har oppdaga det vestlandske kulturlandskapet