Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 52 oppslagsord

tysbast

substantiv hankjønn

Opphav

kanskje av gudenamnet Ty eller av norrønt tívar ‘gudar’

Tyding og bruk

liten busk med raude, giftige bær og giftig bork (og mellom anna med viktig rolle i folketru og folkemedisin);
Daphne mezereum

tunder

substantiv inkjekjønn

Opphav

norrønt tundr; samanheng med tandre (2

Tyding og bruk

lett-tenneleg emne (av knusksopp eller morken bork) brukt til å kveikje eld med
Døme
  • lage eld med tunder og flint;
  • tørr som tunder

tannin

substantiv inkjekjønn

Opphav

fransk tan(n)in av tanner ‘garve’; gammalhøgtysk tanna ‘gran(bork)'

Tyding og bruk

sva 3, svade 2

svada

verb

Opphav

norrønt svaða

Tyding og bruk

  1. om hud og liknande: flakne av, rivne frå
  2. om tre: losne i borken
    Døme
    • selja svar i lauvspretten
  3. flekkje av
    Døme
    • sva bork

slinde, slindre

slinda, slindra

verb

Opphav

samanheng med slette (5

Tyding og bruk

  1. hogge til stokkar på sidene;
  2. fjerne bork i remser langs ein tømmerstokk

skrukke 1

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

  1. brett, skrukk, ujamne på ei flate
  2. tørr, ihopskrokna skapning
  3. lita korg av bork eller bjørkenever
    Døme
    • neverskrukke

skorsoner

substantiv hankjønn

Opphav

frå italiensk av scorza ‘bork’ og nera ‘svart’

Tyding og bruk

skave

skava

verb
kløyvd infinitiv: -a

Opphav

norrønt skafa

Tyding og bruk

skrape (heller store stykke av);
skjere med skarp reiskap
Døme
  • skave bork til krøtera;
  • skave på eit fenadlår

skav

substantiv inkjekjønn

Opphav

norrønt skaf; av skave

Tyding og bruk

  1. det å skave
  2. noko som er avskava, særleg bork og bast av lauvtre brukt til krøterfôr

sagradabork

substantiv hankjønn

Opphav

spansk Cascara sagrada eigenleg ‘heilag bork’

Tyding og bruk

bork av den nordamerikanske busken Rhamnus purshiana