Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 21 oppslagsord

katastrofal

adjektiv

Opphav

jamfør katastrofe

Tyding og bruk

som fører til eller har karakter av katastrofe (1) eller stor ulykke;
lagnadstung, øydeleggjande
Døme
  • få katastrofale følgjer
  • brukt som adverb
    • oppslutnaden for partiet var katastrofalt låg

katastrofefilm

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

filmsjanger som skildrar ein katastrofe (1) og menneska som freistar å hindre eller rømme frå denne katastrofen

katastrofevernebuing

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

plan og vernebuing for å organisere og yte hjelp ved ein katastrofe;

humanitær

adjektiv

Tyding og bruk

  1. som bidreg til å betre livsvilkåra til menneske, særleg i krig eller katastrofar;
    Døme
    • humanitær hjelp;
    • humanitær innsats;
    • humanitære organisasjonar;
    • få opphaldsløyve på humanitært grunnlag
  2. som gjeld det menneskelege tilværet
    Døme
    • ein humanitær katastrofe;
    • humanitære kriser

hungerkatastrofe

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

katastrofe med stor hungersnaud
Døme
  • hungerkatastrofane som har råka fattige land

flaumkatastrofe

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

katastrofe som følgje av flaum (1)

artsskilnad

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

skilnad i art (1) eller natur;
motsett gradsskilnad
Døme
  • det er ein artsskilnad på ei ulykke og ein katastrofe

økokatastrofe

substantiv hankjønn

Opphav

av øko- (2)

Tyding og bruk

økologisk katastrofe

tragedie

substantiv hankjønn

Opphav

frå gresk truleg av tragos ‘geitebukk’ og ode ‘song’

Tyding og bruk

  1. drama der personar går til grunne på grunn av uløyselege karakterkonfliktar, lagnadsbundne liv eller liknande;
    klassisk, litterært (dramatisk) verk med trist innhald og sørgjeleg slutt;
    motsett komedie (1)
    Døme
    • gresk tragedie;
    • ein tragedie av Racine;
    • helten, heltinna i ein tragedie
  2. i antikken: gresk festspel som handla om gudane og vart framført av kor
  3. Døme
    • tragedien skjedde på den såpeglatte vegen
    • uheldig utvikling, ulykkeleg periode
      • opphaldet hans i utlandet vart ein einaste tragedie

ragnarok

substantiv inkjekjønn

Opphav

norrønt ragnarǫk, av regin ‘gudar’ og rǫk ‘utvikling, lagnad’

Tyding og bruk

  1. i norrøn mytologi: den store striden mellom gudar og jotnar når verda går under
  2. i overført tyding: katastrofe, undergang
    Døme
    • kjernefysisk ragnarok