Gå til hovudinnhald
Tilgjenge
ordbøkene.no
, Bokmålsordboka og Nynorskordboka
Bokmålsordboka og Nynorskordboka
NN
Nettsidespråk,
, Display language
, Мова
Meny
Hjelp
Om ordbøkene
Innstillingar
Kontakt oss
NN
Nettsidespråk,
, Display language
, Мова
Avansert søk
Vanleg søk
Ordbøker
Begge ordbøkene
Bokmålsordboka
Nynorskordboka
Søk
Oppslagsord
Med bøygde former
Fritekstsøk
Ordklasse
alle
verb
substantiv
adjektiv
pronomen
determinativ
adverb
preposisjonar
konjunksjonar
subjunksjonar
interjeksjonar
Nullstill
Listevisning
Søkjehjelp
5 treff
Bokmålsordboka
5
oppslagsord
sendemann
substantiv
hankjønn
Vis bøyning
Opphav
norrønt
sendimaðr
Betydning og bruk
mannlig
sendebud
;
utsending
(
2
II)
;
jamfør
sendekvinne
diplomatisk utsending
;
ambassadør
Eksempel
han var Norges
sendemann
i Paris
Artikkelside
sendekvinne
substantiv
hankjønn eller hunkjønn
Vis bøyning
Betydning og bruk
kvinnelig utsending
;
jamfør
sendemann
Artikkelside
nuntius
substantiv
hankjønn
Vis bøyning
Uttale
nunˊsius
eller
nunˊtsius
Opphav
fra
latin
‘budbringer’
Betydning og bruk
sendemann fra pavestolen
;
jamfør
ambassadør
(1)
Artikkelside
gesandtskap
substantiv
intetkjønn
Vis bøyning
Betydning og bruk
sendemann med følge
;
legasjon
Artikkelside
gesandt
substantiv
hankjønn
Vis bøyning
Opphav
av
tysk
senden
‘sende’
Betydning og bruk
sendemann
,
utsending
(
2
II)
Artikkelside