Avansert søk

Eitt treff

Bokmålsordboka 2 oppslagsord

brynde

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt brundr ‘brunst’; beslektet med brenne (1

Betydning og bruk

sterkt begjær;
jamfør maktbrynde

maktbrynde

substantiv hankjønn

Betydning og bruk

sterkt begjær etter makt;
jamfør brynde