Gå til hovudinnhald
Tilgjenge
ordbøkene.no
, Bokmålsordboka og Nynorskordboka
Bokmålsordboka og Nynorskordboka
NN
Nettsidespråk,
, Display language
, Мова
Meny
Hjelp
Om ordbøkene
Innstillingar
Kontakt oss
NN
Nettsidespråk,
, Display language
, Мова
Avansert søk
Vanleg søk
Ordbøker
Begge ordbøkene
Bokmålsordboka
Nynorskordboka
Søk
Oppslagsord
Med bøygde former
Fritekstsøk
Ordklasse
alle
verb
substantiv
adjektiv
pronomen
determinativ
adverb
preposisjonar
konjunksjonar
subjunksjonar
interjeksjonar
Nullstill
Listevisning
Søkjehjelp
6 treff
Bokmålsordboka
3
oppslagsord
stafettløp
substantiv
intetkjønn
Vis bøyning
Betydning og bruk
lagkonkurranse der hver løper etter en viss distanse blir avløst av en annen
Artikkelside
stafettpinne
substantiv
hankjønn
Vis bøyning
Betydning og bruk
pinne
eller lignende
som blir brukt som budstikke i stafettløp
Artikkelside
stafett
substantiv
hankjønn
Vis bøyning
Opphav
gjennom
tysk
,
fra
italiensk
av
staffa
‘stigbøyle’
;
opphavlig
germansk
‘trinn’,
egentlig
om ridende bud
Betydning og bruk
om
eldre
forhold
:
ilbud
,
kurer
stafettløp
eller
-svømming
Eksempel
vinne 4 × 100 m
stafett
;
løpe
stafett
stafettpinne
Eksempel
føre
stafetten
videre
;
miste
stafetten
Artikkelside
Nynorskordboka
3
oppslagsord
stafettløp
,
stafettlaup
substantiv
inkjekjønn
Vis bøying
Tyding og bruk
lagtevling der kvar løpar etter ein viss distanse blir avløyst av ein annan
Artikkelside
stafettpinn
,
stafettpinne
substantiv
hankjønn
Vis bøying
Tyding og bruk
pinne
eller liknande
som blir brukt som bodstikke i stafettløp
Artikkelside
stafett
substantiv
hankjønn
Vis bøying
Opphav
gjennom
tysk
,
frå
italiensk
av
staffa
‘stigbøyel’
;
opphavleg frå
germansk
‘steg’
Tyding og bruk
i
eldre
tid: (ridande) snøggbod, kurer
stafettløp
eller
stafettsymjing
Døme
springe stafett
;
vinne 4 x 100 m stafett
stafettpinn
Døme
føre stafetten vidare
;
miste stafetten
Artikkelside