Avansert søk

11 treff

Bokmålsordboka 5 oppslagsord

arameisk 1

substantiv hankjønn eller intetkjønn

Uttale

arameˊ-isk

Opphav

substantivering av arameisk (2

Betydning og bruk

semittisk (2 språk som ble talt av arameere og fortsatt blir talt noen steder i Midtøsten

arameisk 2

adjektiv

Uttale

arameˊ-isk

Betydning og bruk

som gjelder oldtidens Aram, nå Syria, og arameere

abbed

substantiv hankjønn

Opphav

av latin abbas, opprinnelig arameisk abba ‘far, munk’; jamfør norrønt abbáti, ábóti

Betydning og bruk

leder (1) for et kloster for munker

manna

substantiv hankjønn

Opphav

gjennom latin, gresk, arameisk; opprinnelig av hebraisk man ‘gave’

Betydning og bruk

  1. i bibelspråk: føde som jødene ved et under fikk i ørkenen
    Eksempel
    • komme som manna fra himmelen
  2. søt plantesaft, særlig av mannaask

mene tekel

substantiv intetkjønn

Opphav

fra arameisk , fra bibelsk fortelling i Daniels bok 5,25 der det ble varslet om det babylonske rikets snarlige fall

Betydning og bruk

høytidelig advarsel om skjebnen, ulykkesvarsel;
skriften på veggen

Nynorskordboka 6 oppslagsord

arameisk 1

substantiv hankjønn eller inkjekjønn

Uttale

arameˊ-isk

Opphav

substantivering av arameisk (2

Tyding og bruk

semittisk (2 språk som vart talt av aramearar og framleis blir talt somme stader i Midtausten

arameisk 2

adjektiv

Uttale

arameˊ-isk

Opphav

av aramear

Tyding og bruk

som gjeld oldtidas Aram, no Syria, og aramearar

mammon

substantiv hankjønn

Opphav

gjennom mellomalderlatin og gresk; frå arameisk mamon(a)

Tyding og bruk

rikdom, pengar, jordisk gods
Døme
  • dyrke mammon

Faste uttrykk

  • mammons træl
    pengekjær person

abbed

substantiv hankjønn

Opphav

av latin abbas, opphavleg arameisk abba ‘far, munk’; jamfør norrønt abbáti, ábóti

Tyding og bruk

styrar for eit munkekloster

mene tekel

substantiv inkjekjønn

Opphav

frå arameisk , frå bibelsk forteljing i Daniels bok 5,25 der det vart varsla om det snarlege fallet til det babylonske riket

Tyding og bruk

høgtideleg åtvaring om lagnaden, ulykkesvarsel;
skrifta på veggen

manna

substantiv hankjønn

Opphav

gjennom latin, gresk, arameisk; opphavleg av hebraisk man ‘gåve’

Tyding og bruk

  1. i bibelmål: føde som jødane ved eit under fekk i øydemarka
  2. søt plantesaft, særleg av mannaask