Nynorskordboka
æra
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein æra | æraen | æraar | æraane |
| æraer | æraene | ||
Opphav
av latin aera ‘tal’ opphavleg om årstal som kronologisk utgangspunkt’Tyding og bruk
særprega periode (1);
Døme
- ein ny æra for norsk skisport