Nynorskordboka
visle
visla
verb
infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
---|---|---|---|---|
å vislaå visle | vislar | visla | har visla | visl!visla!visle! |
perfektum partisipp | presens partisipp | |||
---|---|---|---|---|
hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
visla + substantiv | visla + substantiv | den/det visla + substantiv | visla + substantiv | vislande |
Opphav
norrønt hvísla, lydord; samanheng med kviskreTyding og bruk
lage ein s- eller sj-liknande lyd;
gje frå seg ein fresande, kvesande eller susande lyd
Døme
- katten visla;
- visle mellom tennene
- brukt som adjektiv:
- ein vislande slange;
- vislande vind