Nynorskordboka
vankant
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein vankant | vankanten | vankantar | vankantane |
Opphav
frå lågtysk; av van-Tyding og bruk
- runda eller ikkje reinskoren kant;side med bork på skurdlast
- skurdlast med vankant (1)
Døme
- vankant og kvist