Nynorskordboka
uvyrden, uvørden
adjektiv
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | |
| uvørden | uvørdeuvørdent | uvørdne | uvørdne |
| uvyrden | uvyrdeuvyrdent | uvyrdne | uvyrdne |
| gradbøying | ||
|---|---|---|
| komparativ | superlativ ubunden form | superlativ bunden form |
| uvørdnare | uvørdnast | uvørdnaste |
| uvyrdnare | uvyrdnast | uvyrdnaste |
Opphav
av vyrdenTyding og bruk
- som ikkje aktar seg eller tek omsyn;uvarsam, likesæl, vyrdlaus (1), skøytelaus, vill
Døme
- vere uvyrden med reiskapen;
- vere uvyrden med hestane sine;
- uvyrden køyring