Nynorskordboka
stivne
stivna
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å stivnaå stivne | stivnar | stivna | har stivna | stivn!stivna!stivne! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| stivna + substantiv | stivna + substantiv | den/det stivna + substantiv | stivna + substantiv | stivnande |
Tyding og bruk
- bli stiv eller stivare
Døme
- løparen stivna like før mål;
- piske kremfløyten så han stivnar;
- lyden fekk meg til å stivne av skrekk
- brukt som adjektiv:
- eit stivna smil
Døme
- myrane stivna i frosten
- bli mekanisk;bli stereotyp
Døme
- bandet har stivna i stilen frå den første plata