Nynorskordboka
slyngel
substantiv hankjønn
eintal | fleirtal | ||
---|---|---|---|
ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
ein slyngel | slyngelen | slynglar | slynglane |
Opphav
frå lågtysk, opphavleg ‘person som driv gjerandslaus omkring’; samanheng med slyngje (2Tyding og bruk
rampete person som fer med ugagn;