Nynorskordboka
reinfann
substantiv hankjønn
eintal | fleirtal | ||
---|---|---|---|
ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
ein reinfann | reinfannen | reinfannar | reinfannane |
Opphav
frå lågtysk; av rein (1, sisteleddet same opphav som faneTyding og bruk
plante i korgplantefamilien med gule blomstrar som liknar knappar, og sterk krydderlukt;
Tanacetum vulgare