Nynorskordboka
lagmann
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein lagmann | lagmannen | lagmenn | lagmennene |
Opphav
norrønt lǫgmaðr; av lag-Tyding og bruk
- jurist i lagmannsretten
- om eldre forhold: lovkunnig mann som tolka lova på tinget (2;domar