Nynorskordboka
kalligraf
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein kalligraf | kalligrafen | kalligrafar | kalligrafane |
Opphav
frå gresk , av kallos ‘venleik’ og graphein ‘skrive’; jamfør kalligrafereTyding og bruk
person som skriv skjønnskrift (1)