Nynorskordboka
inkongruens
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein inkongruens | inkongruensen | inkongruensar | inkongruensane |
Opphav
frå latin incongruens, av in- og congruere ‘treffe saman, passe saman’Tyding og bruk
skort på samsvar;
motsett kongruens (2)