Nynorskordboka
improvisator
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein improvisator | improvisatoren | improvisatorar | improvisatorane |
Uttale
improvisaˊtor i fleirtal improvisaˊtorar eller improvisatoˊrarTyding og bruk
person som gjer noko utan førebuing;
person som improviserer