Nynorskordboka
snauing
substantiv hokjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ei snauing | snauinga | snauingar | snauingane |
Opphav
av snaueTyding og bruk
- det å hogge ned tre;
Døme
- snauing av skogen
- det å klippe hår heilt kort
Døme
- snauing av hårlokkane