Nynorskordboka
konfit, confit
substantiv hankjønn
eintal | fleirtal | ||
---|---|---|---|
ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
ein confit | confiten | confitar | confitane |
ein konfit | konfiten | konfitar | konfitane |
Uttale
kånfiˊOpphav
frå franskTyding og bruk
kjøt eller fisk som er konfitert og så konservert i sitt eige feitt