Nynorskordboka
konfit, confit
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein confit | confiten | confitar | confitane |
| ein konfit | konfiten | konfitar | konfitane |
Uttale
kånfiˊOpphav
frå franskTyding og bruk
kjøt eller fisk som er konfitert og så konservert i sitt eige feitt